Syftet med konst- och kulturbarometern är att årligen följa och lyfta fram konstnärernas synpunkter på aktuella frågor och fenomen. Den här barometerns tema är konstnärernas välbefinnande i arbetet, och barometern granskar konstnärernas arbete som en del av en större undersökning och diskussion om arbetslivet. Barometerns resultat är baserade på en enkät riktad till konstnärer, som sammanlagt fick över 1 300 svar hösten 2022. I rapporten presenteras konstnärernas synpunkter på deras välbefinnande i arbetet, faktorer som främjar eller belastar välbefinnandet i arbetet samt om företagshälsovården och andra tjänster som stöder välbefinnande i arbetet.

Konst och kulturbarometern produceras som ett samarbete mellan Kulturpolitiska forskningscentret Cupore och Centret för konstfrämjande (Taike). Den finskspråkiga publikationen har ett sammandrag och en sammanfattning på svenska. Sammandraget och sammanfattningen finns på denna sida: scrolla ner och klicka på länken ”Mer”. Du kan ocksä ladda ner publikationen som PDF-fil.

Ruusuvirta, Minna, Lahtinen, Emmi, Rensujeff, Kaija & Leppänen, Aino (2023). Taiteen ja kulttuurin barometri 2022. Taiteilijoiden työhyvinvointi. Cuporen verkkojulkaisuja 72. Kulttuuripolitiikan tutkimuskeskus Cupore.

ISBN 978-952-7200-75-9; ISSN 1796-9263

SAMMANFATTNING

Temat för Konst- och kulturbarometern 2022 är konstnärernas välbefinnande i arbetet. Ett rekordantal, 1319 konstnärer, svarade på barometerenkäten hösten 2022. I rapporten granskas konstnärernas synpunkter på deras välbefinnande i arbetet, faktorerna som påverkar den samt tjänsterna som stöder välbefinnande i arbetet och behovet av sådana tjänster. Som en del av barometern frågade man också konstnärsorganisationerna vilka tjänster för välbefinnande i arbetet de erbjuder sina medlemmar samt om deras synpunkter på främjandet av konstnärernas välbefinnande i arbetet. Barometern genomförs som ett samarbete mellan Centret för konstfrämjande (Taike) och Kulturpolitiska forskningscentret Cupore.

Arbetets meningsfullhet och arbetsengagemanget upplevs starkt av konstnärerna. Samtidigt upplever man ofta stress av arbetsrelaterade orsaker och över hälften av respondenterna är oroade för sitt psykiska välbefinnande. 40 procent av konstnärerna berättade att de övervägt ett yrkesbyte eller att de bytt yrke under det senaste året, siffran för representanter för scenkonsten var nästan 50 procent. Unga konstnärer upplever stress och oro för sitt psykiska välbefinnande oftare än andra åldersgrupper. Över hälften (53 %) av konstnärer under 35 år har bytt yrke under det senaste året eller övervägt ett yrkesbyte.

En regelbunden och tillräcklig utkomst skulle vara det bästa stödet för konstnärernas välbefinnande i arbetet. De flesta saknar det. För att säkra utkomsten måste konstnärerna ofta utföra annat än konstnärligt arbete eller arbete som inte är kopplat till konstnärernas yrkeskunskap. Det kan bli för lite tid över till själva konstskapandet, vilket försämrar det upplevda välbefinnandet i arbetet. Den konstanta konkurrensen om stipendier och bristen på samhällelig uppskattning orsakar en ständig belastning på konstnärerna. Välbefinnandet i arbetet stöds särskilt av möjligheten att bestämma över innehållet i det egna arbetet, målsättningar samt tidtabeller och ett lyckat samarbete med och kontakter till andra konstnärer.

Bristen på företagshälsovård betyder att många konstnärer blir ensamma med sina arbetsrelaterade hälsoproblem. Det är också vanligt att man arbetar trots att man är sjuk. De flesta har inte någon möjlighet att ha tillräckligt med semester under året, och en tredjedel av konstnärerna upplever att de inte återhämtar sig tillräckligt från belastningen arbetet orsakar. Respondenternas vitsord i medeltal för det egna arbetsvälbefinnandet var 6,5 (på skalan 1–10). Konstnärerna som gav de lägsta vitsorden om sitt välbefinnande i arbetet hade också den svagaste upplevelsen av delaktighet. Konstnärernas upplevda delaktighet mättes med hjälp av delaktighetsindikatorn som utvecklats av Institutet för hälsa och välfärd (THL).

SAMMANDRAG

Syftet med konst- och kulturbarometern är att årligen följa och lyfta fram konstnärernas synpunkter på aktuella frågor och fenomen. Den här barometerns tema är konstnärernas välbefinnande i arbetet, och barometern granskar konstnärernas arbete som en del av en större undersökning och diskussion om arbetslivet. Barometerns resultat är baserade på en enkät riktad till konstnärer, som sammanlagt fick över 1 300 svar hösten 2022.

I rapporten presenteras konstnärernas synpunkter på deras välbefinnande i arbetet, faktorer som främjar eller belastar välbefinnandet i arbetet samt om företagshälsovården och andra tjänster som stöder välbefinnande i arbetet.

I början av sammandraget presenteras riktlinjer för att främja konstnärernas välbefinnande i arbetet sammanfattat under fyra punkter. I följande tre delkapitel finns barometerrapportens centrala resultat samlade.

1. En stabil utkomst och en jämlik tillgång till social trygghet skulle lösa flera frågor om välbefinnande i arbetet

Stabilitet och förutsägbarhet skapar välbefinnande i arbetet och förutsättningar för konstskapande. De viktigaste faktorerna sett ur arbetsvälbefinnandets synvinkel är en stabilare och rättvisare utkomst sett till det utförda arbetet samt möjligheten att koncentrera sig på konstskapande. En osäkerhet om utkomsten och framtiden belastar konstnärer och försvagar upplevelsen av arbetets meningsfullhet.

2. Tillgången till och främjandet av användningen av tjänster som upprätthåller och stöder välbefinnande i arbetet stöder arbetsvälbefinnandet och förebygger problem

Endast få konstnärer har tillgång till företagshälsovård. Det finns ett tydligt behov för tjänster som hänger ihop med fysisk hälsa och välbefinnande samt psykisk hälsa och mentalt välbefinnande. Som det ser ut idag använder konstnärer tjänsterna i liten grad sett på behovet. Delvis är det frågan om tillgången till tjänster, men ofta är ett hinder för användningen av tjänsterna det höga priset i jämförelse med konstnärernas inkomstnivå. Konstnärerna saknar också kunskap om tjänster som stöder välbefinnande i arbetet samt om möjligheterna att använda dem.

3. Möjligheter till yrkesmässig utveckling, kollegialt stöd och rådgivning är centrala delfaktorer för konstnärernas välbefinnande i arbetet

Upplevelsen av kunnande och av att man kan hantera yrkesrelaterade faktorer främjar arbetsvälbefinnandet. Konstnärerna vill ha information, råd och stöd i många olika frågor de kan ha om det konstnärliga arbetet. Ensam-

arbete och hanteringen av många arbetsuppgifter som inte har att göra med konstnärens yrkeskunskap är en belastning för många. Kollegialt stöd och interaktion med andra konstnärer är viktigt för konstnärerna och främjar deras välbefinnande i arbetet.

4. Information och uppföljning skapar en grund för främjandet av konstnärernas välbefinnande i arbetet

En regelbunden uppföljning och informationsproduktion är viktiga redskap för utvecklandet av konstnärernas välbefinnande i arbetet. Informationen behövs både brett i frågor om konstnärernas välbefinnande i arbetet samt mera riktat på olika konstbranscher och grupper. Det är nödvändigt att informationen sprids bland konstnärer, finansiärer och beslutsfattare.

Upplevelsen av välbefinnande i arbetet varierar mellan olika grupper

Medeltalet av vitsorden konstnärerna gav sitt välbefinnande i arbetet var 6,5 år 2022 (på skalan 1–10). I medeltal gav konstnärer inom litteratur och musik ett högre vitsord (6,7) till sitt välbefinnande i arbetet. Det svagaste vitsordet till sitt välbefinnande i arbetet gav representanter för mångdisciplinär konst och kulturell diversitet (6,0) samt för visuell konst (6,1). Ju högre inkomster, desto bättre upplevde man att välbefinnandet i arbetet var. Även om upplevelserna av välbefinnandet i arbetet och vitsorden varierade inom de olika grupperna, är oron för välbefinnandet i arbetet och orken gemensam bland konstnärerna inom de olika konstbranscherna.

Enligt resultaten förbättras upplevelsen av välbefinnande i arbetet med åldern. Unga konstnärer gav tydligt lägre vitsord till sitt välbefinnande i arbetet, bland unga fanns också mest arbetsrelaterad stress och oro för att orka psykiskt. Även om åldrandet kan föra med sig många olika utmaningar, betyder till exempel pensioneringen för många konstnärer en möjlighet att koncentrera sig på heltid på konstskapandet med hjälp av den regelbundna inkomsten som pensionen för med sig.

Konstnärernas upplevelse av delaktighet mättes med delaktighetsindikatorn som Institutet för hälsa och välfärd (THL) utvecklat. Enligt resultaten är konstnärernas upplevelse av delaktighet svagare (medeltal 71,0) än bland hela befolkningen i medeltal (75,2) jämfört med FinSote 2019 – undersökningens resultat. För de faktorers del som påverkar delaktighet är resultaten liknande som i tidigare undersökningar: ett svagare välbefinnande i arbetet och en sämre utkomst samt upplevelser av osaklig behandling eller diskriminering har ett samband med en svagare upplevelse av delaktighet. Utöver det påverkas upplevelsen av delaktighet bland konstnärer av ålder och ställning på arbetsmarknaden, om arbetet är en sido- eller huvudsyssla samt av om man tillhör en arbetsgemenskap. Därför kan konstnärernas utkomst, arbetsvälbefinnande, och särdragen i arbetet ha stora effekter på marginalisering och samhällelig ojämlikhet, vilket man genom att stöda delaktighet strävar till att förebygga (Raivio & Karjalainen, 2013; THL, 2022).

På basis av barometerresultaten identifierades flera grupper som borde granskas djupare än i barometerns rapportering. Till exempel frilansare, egenföretagare och unga konstnärer är grupper där frågorna kring arbetsvälbefinnande borde granskas ytterligare. Bland de mindre grupperna behövs det också mera information om ickebinära och olika språkminoriteter (svenskspråkiga, samiskspråkiga, samt personer med annat modersmål än finska, svenska eller samiska).

Arbetets meningsfullhet och frihet är de viktigaste faktorerna för konstnärernas välbefinnande i arbetet, medan osäkerhet och bristen på stöd belastar

Konstnärerna upplever starkt arbetets meningsfullhet och man ser att den egna konsten har något att ge andra än en själv. Man blir entusiastisk och inspirerad av arbetet, och enligt barometerenkätens respondenter är det vanligt att man känner en stolthet över det egna arbetet. Bristen på samhällelig uppskattning och respons samt den osäkra utkomsten får dock många konstnärer att tvivla på det egna kunnandet och försvagar upplevelsen av det egna arbetets meningsfullhet.

Friheten att påverka det egna arbetets målsättningar, innehåll och tidtabeller är viktiga faktorer för konstnärernas välbefinnande i arbetet. De stöder även oftast konstnärernas välbefinnande i arbetet. Viktiga delområden för arbetsvälbefinnandet är också intressanta arbetsuppgifter, arbetets mångsidighet samt att man lär sig nya saker och utvecklas i arbetet. Den egna beslutanderätten och oberoendet möjliggör ett arbete som motsvarar de egna värdena. Många konstnärer arbetar självständigt vilket leder till att de ofta saknar ett arbetsgemenskap samt de strukturer och fördelar som hör till en anställning. När man beslutar över det egna arbetet måste man ansvara för allting själv, vilket orsakar utmaningar bland annat för organiseringen och att bestämma arbetets tidtabeller. Flera av svaren lyfte fram behovet av arbetshandledning samt handledd verksamhet som siktar på yrkesutveckling.

Den osäkra utkomsten och de låga inkomsterna är de största belastande faktorerna för konstnärernas välbefinnande i arbetet. En svag utkomst orsakar utsiktslöshet och brist på förutseende samt minskar på möjligheterna att bli sjukledig om det behövs eller använda tjänster som främjar arbetsvälbefinnandet. Situationen får konstnärerna att ta emot de flesta arbetstillfällena och tvingar dem att konstant söka stipendier, vilket leder till att arbeten hopar sig och överlappar varandra. När de söker jobb och finansiering utför konstnärerna stora mängder oavlönat jobb, vilket man tvingas finansiera bland annat med arbete inom andra branscher.

Att skriva stipendieansökningar är arbetsamt och många konstnärer tycker att det blir för lite tid över till själva konstskapandet. Även den konstanta konkurrensen med vänner och kollegor för att få finansiering är psykiskt belastande för många. Svårigheten att få stipendier och osäkerheten orsakar stress, frustation och tvivel över det egna kunnandet. När man söker stipendier måste man dessutom konstant motivera och berättiga det egna arbetet och utsätta sig för utvärdering och kritik. Konstnärerna har ett behov för respons för sina ansökningar och en minskning av tiden som går åt till rapportering och sökande av stipendier.

Viktiga saker för konstnärer är växelverkan, kollegialt stöd och att lära sig nya saker av andra konstnärer. I bästa fall stöder arbetsgemenskapen arbetet och möjliggör att man kan dela saker och information. Arbetsgemenskap och samarbeten är även kopplade till belastning bland annat orsakade av oklart ansvar och dålig ledning, eller bristen på ledning. De här möter man oftast inom de konstområden där det finns mindre självständigt arbete, speciellt inom konstbranscherna musik och scenkonst. Många konstnärer omges ändå inte av någon arbetsgemenskap och ensamarbetet och isoleringen belastar konstant eller ganska ofta svarar 41 procent av alla respondenter. Konstnärerna efterlyser också mera möten och att man delar saker med andra konstnärer. Enligt barometerresultaten är ensamarbetet även kopplat till en upplevelse av svagare delaktighet.

Att jobba trots att man är sjuk är ett stort problem inom konstbranschen – bristen på företagshälsovård lämnar konstnärerna ensamma med arbetsrelaterade problem

De flesta konstnärer arbetar även trots att de är sjuka och upplever att det inte finns tid, pengar eller möjligheter till sjukledighet. Man är rädd för att sjukledigheten har direkta effekter på inkomsterna och framtidens arbetsmöjligheter. Sjukledigheten skulle på grund av de täta och ofta oflexibla tidtabellerna leda till inställda produktioner, föreställningar och utställningar. Det går väldigt sällan att ordna en ersättare för konstnären. I de fall det inte finns företagshälsovårdstjänster håller konstnärerna inofficiella sjukledigheter då deras kalendrar tillåter det, under perioder av arbetslöshet och mellan olika arbetsprojekt. Även stipendieperioderna används för återhämtning från arbetet då utkomsten är tryggare.

Även om största delen av konstnärerna upplever att de oftast återhämtar sig tillräckligt från arbetsbelastningen, upplever var tredje respondent att återhämtningen inte är tillräcklig. För återhämtningen önskar man en möjlighet att oftare ha semester, men få konstnärer har i praktiken råd eller tid till det heller. Orsakerna till otillräckliga semestrar finns ofta att finna i arbetstidtabeller och ekonomiska hinder. Små och oregelbundna inkomster, arbetstidtabeller som är svåra att förutspå och ett konstant sökande av finansiering försvårar möjligheten till att stanna upp och ha semester. När man tar semester, är det oftast obetalt och placerat mellan arbetsuppdrag.

Nästan tre av fyra av konstnärerna som svarade på barometerenkäten var inte berättigade till företagshälsovård från arbetsgivaren eller så hade de inte skaffat företagshälsovårdstjänster under år 2021. Det som är ytterligare oroväckande är att bara en mycket liten andel av konstnärerna har tillgång till företagshälsovård i sitt arbete som konstnärer. Speciellt konstnärer som kombinerar flera olika former av utkomst hamnar ofta utanför samhällets strukturer som stöder utkomst och arbetsvälbefinnande. Konstnärernas arbetsvälbefinnande skulle ökas av vetskapen om att samhällets stödstrukturer stöder konstnärer även i situationer där det inte finna utkomst eller arbete eller om konstnären blir sjuk.

Inom konstnärssamfundet finns ett behov både till akuta och förebyggande hälsotjänster och andra tjänster som stöder och upprätthåller arbetsvälbefinnandet. Till exempel tjänster som hänger ihop med kroppslig hälsa, upprätthållandet av den fysiska konditionen, vila, avkoppling och återhämtning är viktiga för främjandet av konstnärernas arbetsvälbefinnande. Användningen av tjänsterna skulle främjas av möjligheten av stöd till dessa. Utöver det är det viktigt att man i olika tjänster som stöder arbetsvälbefinnande kan ta i beaktande konstnärsarbetets särdrag.

Konstnärernas välbefinnande i arbetet belastas även av svagheter i arbetslöshetsskyddet och den sociala tryggheten då det ofta inte finns stöd i sjukdomsfall, arbetslöshet eller livsförändringar. De försäkringsavgifter som betalas från små inkomster upplevs som dyra och man har ingen stor tilltro till att de är ett skydd. Som egenföretagare är man ofta rädd för att hamna utanför arbetslöshetsskyddet. Med en mera jämlik tillgång till social trygghet och företagshälsotjänster skulle man klara av att avsevärt förbättra konstnärernas arbetsvälbefinnande.